Det tog nästan 15 år för Karlatornet att gå från utskrattad utopi till juvelen i kronan som engagerar hela Göteborg. Projektet har bjudit på en del gupp i vägen och liknar på många sätt Ola Sernekes egen entreprenörshistoria. Det som började med ett ambitiöst litet byggföretag har växt till en koncern med över 1100 anställda och ambition att bli bland de största i världen. Grundaren Ola Serneke har dock inte blivit fartblind. Han lever fortfarande efter moderns motto: ”Du kan bättre”.
Om Ola Sernekes entreprenörsresa hade filmatiserats skulle den bullriga öppningsscenen garanterat utspela sig på Gunnars Skrot där den 13-årige Ola bröt asbest utan mask, duckade för rostiga plåtar och kånkade locklösa bilbatterier med syran skvättandes upp på armarna. Ett tungt och stundtals farligt arbete som betalade tio kronor per timme. Scenariot må låta dramatiserat och lite kryddat, men det var ungefär så det gick till då den unge Serneke satte den första stenen för vad som skulle bli ett imperium med en årlig omsättning på nära sju miljarder.
EN PRÅM SOM SETT SINA BÄSTA DAGAR
För den breda massan är Serneke mest känd för det karaktäristiska och omtalade Karlatornet som med sina 245 meter kommer att bli Göteborgs första riktiga skyskrapa och även Nordens högsta. Men med över tusen anställda och runt två hundra pågående projekt mellan Trelleborg i söder och Kiruna i norr tillhör Serneke Sveriges största byggkoncerner inom entreprenad och projektutveckling. En ambition som fanns redan 2002 då Ola och kompanjonen Andreas Fagerberg startade föregångaren till dagens bolag, SEFA. Och målsättningen har stegrats till att bli ett av världens största bolag inom byggsektorn. Kanske gick startskottet för denna resa i mitten av 1990-talet hos en bogserbåtsfirma i Lysekil då Ola efter viss förhandling landade sin första större affär.
– För 60.000 kronor blev hon min, en gammal mudderpråm som alla trodde hade sett sina bästa dagar. I princip var det bara ett 16 meter långt rostigt skrov som vi efter en vansklig bogsering lyckades baxa till Tjörn. Väl där pallade vi upp henne i ett undangömt industriområde och alla som såg eländet skakade på huvudet och skrattade. En ganska vanlig reaktion när jag presenterar mina visioner. Med mycket hjälp från goda vänner och några tusen timmars hårt arbete var min lyxiga husbåt klar och redo att seglas upp till Stockholm för försäljning. Min ”sjödugliga lyxvilla” såldes för tre miljoner kronor till en tysk herre med tjock plånbok och smak för livet. Det var väldigt mycket pengar på den tiden, berättar Ola.
EN HEJARE PÅ ATT ARBETA
Pengarna från pråmen tillsammans med vinsten från några renoverade hus blev grundplåten för byggbolaget SEFA, Olas första företag som startades efter avklarade studier på Chalmers och några år hos PEAB. Den första tiden som egen företagare präglades av långa dagar och hårt slit då man i princip tog vilka uppdrag som helst. Men det lönade sig.
–En uppdragsgivare sa vid något tillfälle att han skulle lägga alla uppdrag på mig om jag startade eget. Så vi drog igång med åtta medarbetare från dag ett och jag satt nog på alla stolar. Från att vara ute på byggena och jobba, projektera, vara inköpare, kalkylera till att sköta ekonomin och städa vårt lilla kontor. Det var arbete i princip dygnet runt.
UPPE FÖRE TUPPEN
Då som nu börjar Ola Sernekes arbetsdag klockan 04.17. Takterna från småföretagaråren sitter i så han behöver anmärkningsvärt nog inte sätta något larm. Och inte heller störa resten av familjen då han smyger iväg till kontoret, äter sin frukost och startar arbetsdagen.
–I ärlighetens namn så är det såklart inte alltid exakt 04.17, men väldigt ofta. Jag märkte under de första, mest intensiva åren att jag vaknade av mig själv strax efter fyra på morgonen och det passar bra för jag vill vara med när dagen börjar. I sommar har jag haft min första riktiga semester på flera veckor i sträck då jag faktiskt försökt sova lite längre än så. Har helt enkelt tvingat mig att ligga kvar i sängen lite längre för att inte väcka barnen.
FOLKHEMMETS BAKSIDA
Att entreprenörsklimatet i landet lämnar en hel del att önska är nog de flesta företagare överens om. Möjligen är förklaringen det svenska samhällsbygget. Kollektivistiska modeller och utjämningsplaner för att alla ska vara lika och ingen sticka ut sitter hårt i ryggmärgen på politiker, journalister och även gemene man.
– Man vill gärna se entreprenören som en usling som utnyttjar. Vårt system är skapat för att man ska vara anställd, gärna av ett storföretag där fack och direktörer förhandlar om villkoren och besluten ligger långt ifrån dem som berörs. Man ska ha gått sin utbildning och fått sin trygga anställning med avtalsenlig lön, bildat sin kärnfamilj, köpt sin Volvo och tagit ett lån för att kunna köpa sitt radhus. I en sådan värld blir det svårt att passa in den vars tankar sträcker sig långt utanför mallen. Och att sabla ner en ung entreprenörs visioner är något av det elakaste man kan göra mot en människa. Det är dessutom samhällsfarligt. Jag minns särskilt när planerna för Karlatornet presenterades för kommunen första gången. Hånskratten haglade och de sa ”Du tror väl inte att det här är Dubai, eller?”. Jag blev både förbannad och sporrad av deras hån och överlägsenhet. Idag är attityden rakt motsatt och att hela projektet Karlastaden är ritat av samma arkitektbyrå som skapade Burj Kalifa, världens högsta skyskrapa, i Dubai känns som lite poetisk rättvisa.
DEN ANDRA SIDAN AV MEDALJEN
Att bygga upp en koncern kräver sin tribut. Under de första 10–15 åren tog bolaget, projekten och idéerna det mesta av tiden och att, i likhet med de flesta andra entreprenörer, inte kunna leva ett normalt Svenssonliv gick ut över familjen och äktenskapet med dåvarande frun Joanna.
–Jag har nog blivit mycket bättre på familjeliv och träffar barnen regelbundet idag. Det känns väldigt bra, men jag skulle vilja vara där ännu mer och vara med under hela uppväxten och hitta på mer saker med dem. Livet har utvecklats åt rätt håll och jag har också fortfarande en mycket bra relation med Joanna. Under bolagets uppbyggnadsfas kände jag att det inte gick att vara borta en hel dag, men nu har jag så många duktiga människor omkring mig att det inte är något problem.
FRUKTER ÅT FLER
De flesta som stiftat bekantskap med Sernekes logotyp har nog gjort det via byggenas skyddsställningar och IFK Göteborgs och Frölunda Indians matchtröjor. Bolaget är känt för sitt starka stöd till stadens toppklubbar och utöver exponering motiverar man sitt engagemang med värdet av bra förebilder. Men en stor del av sponsringsfilosofin når inte de stora arenornas strålkastarljus. Den handlar om att stötta medarbetarna och vara en god arbetsgivare.
–Redan när vi startade bolaget var det viktigt att våra framgångar skulle delas med människor som är med och skapar dem. Det gäller anställda, leverantörer och andra partners. När det kommer till sponsring har vårt åtagande flera bottnar. Exponeringsdelen är egentligen den mest ointressanta. Vår filosofi på detta område är dels att vara en samhällsaktör som engagerar sig, dels att vi associeras med goda förebilder som kommande generationer kan se upp till. Men i de allra flesta fall tänker vi inte så mycket på att det sker ett utbyte av tjänster och värden, utan vi vill bidra till en bättre folkhälsa och inte minst vara en god arbetsgivare som erbjuder en förmån för våra anställda. Exempelvis har vi många medarbetare som brinner för små lokala klubbar där de är tränare och hjälper till på olika sätt. Men även småklubbar som inte har någon personalkoppling till oss kan söka bidrag via vår hemsida. Jag har faktiskt inte exakt koll på hur många partners vi har i dagsläget, men jag vet att det är en bra bit över hundra stycken.
ETT VÄLTRÄNAT FÖREDÖME
Serneke Groups idrottsengagemang har knappast uppstått ur ett vakuum. Dess grundare är att betrakta som elitmotionär inom flera sporter med fart som gemensam nämnare: Enduro, cykling, mountainbike och längdskidåkning.
– Jag tränar ganska mycket och tävlar även inom flera sporter, ofta blir det långloppstävlingar som Vätternrundan, Cykelvasan, Gotland Grand National, Marcialonga och några fler lopp. I oktober ska jag förresten köra Absa Cape Epic i Sydafrika som betraktas som mountainbikens Tour de France. Det är ett åttadagars etapplopp där man totalt kör ca 70 mil, men motsvarande upp och ner för Kebnekaise varje dag, i 30–40 graders värme. Jag gillar verkligen att ta ut mig helt och hållet och framförallt klara av saker som folk inte tror att man ska fixa. Och Afrika är speciellt. När min dotter Cornelia var tio år åkte vi på cykelsemester i Gambia. Hon var lite rädd i början då vi cyklade igenom byar och marknader med massa folk och annorlunda lukter, men hon lärde sig att behärska även det. Jag tror det var nyttigt och är något man borde göra varje år med sina barn. Den som lever i överflöd börjar lätt klaga på allt och inget för att man har blivit bortskämd. Och Sveriges befolkning i allmänhet har ju blivit experter på att klaga. Om barnen föds med det sinnet så blir det såklart värre med åren.
STÄRKT UR EN BLÅSIG TID
Knappast någon har väl missat att det stormade en del runt Ola Serneke som person i början av året. Han anklagades för allt ifrån att ha försökt manipulera börskursen till att underkänna ekonomijournalisters kunskaper om branschen i allmänhet och bolaget i synnerhet i diverse börsforum på nätet. Drevet gick i pressen och röster höjdes för att han skulle avgå som VD för Serneke Group, vilket också skedde i slutet av februari 2021. Den oberoende advokat som tillsattes för att granska anklagelserna kunde konstatera att inget brott begåtts. Skadan var dock redan skedd så Ola tog konsekvenserna och avgick.
–Utredningen konstaterade att jag agerat med dåligt omdöme och med lite perspektiv på historien håller jag med. Man kan inte bete sig så som börsbolags-VD. Man ska nog inte bete sig så alls. Men jag agerade i affekt. Som entreprenör är bolaget ens bebis och jag blev oerhört irriterad när oinsatta pennor på forumet ljög, spekulerade och skrev om sådant de inte hade någon aning om. Det gjorde att jag framförde fakta och svarade på lögner. Man kan också starkt ifrågasätta medias rapportering om vad jag egentligen gjorde och andemeningen med detta. Jag försvarade helt enkelt
bolaget men fick framstå ett tag som en brottsling. Min kollega Michael Berglin har tagit över den VD-stolen och det passar utmärkt, för han är en mycket bättre börs-VD. Nu kan jag helhjärtat ägna mig åt stadsplanering, projekt och Serneke Invest. Det tycker jag i ärlighetens namn är mycket roligare. Att jag lämnade VD-rollen på Serneke Group var förresten inte särskilt dramatiskt. Vi hade sedan länge diskuterat denna manöver, så vad som skedde kom helt enkelt lite tidigare än planerat. Jag är fortfarande majoritetsägare och sitter i koncernledningen. Därför blir det väldigt konstigt när journalister ifrågasätter min lön eller vad jag kör för bil. Men det är väl entreprenörens förbannelse. I Sverige klandrar ingen den som blir rik på fotboll, som musiker eller vinner pengar. Lyckas man däremot bli framgångsrik den hårda vägen som företagare blir man ständigt ifrågasatt och misstänkliggjord.
SOM EKONOMISK HETSÄTNING
Vad det beträffar tillvaron på börsen är Ola aningen kluven. Problemet är inte att det saknas visioner i näringslivets toppskikt, utan att man ofta tvingas lägga fokus på saker som leder till onödig administration. De noterade bolagen stöps i samma form och vågar inte utmana på samma sätt som de privatägda.
–Hysterin kring kvartalsrapporterna blir lite som ekonomisk hetsätning och vi lägger enormt mycket kraft och tid på att rapportera till marknaden. Jag tror att det hade gynnat alla om vi istället hade kunnat lägga mer krut på att nå fram till visionen.
KULTUR BYGGS MED NÄRVARO
Nuförtiden huserar Serneke i tegelborgen som ursprungligen var Sjöbefälsskolan. Men så fort Karlatornet är klart flyttar koncernen sitt huvudkontor till Nordens högsta byggnad. När vi träffar Ola Serneke på hans lite anspråkslösa kontor slås vi av två saker. Dels att vi befinner oss i en arbetande mans lite stökiga kontor, dels att det faktiskt finns lite folk på plats. Majoriteten av de kontorsanställda jobbar fortfarande hemifrån, men några är inne idag för möten. Möten som är svåra att hålla via skärm.
–Om någon undrar vad vi gör brukar jag lite skämtsamt säga att ”vi köper och säljer lite fastigheter på dagarna”. Men givetvis är alla projekt vi är involverade i komplexa processer med långa ledtider som kräver stort engagemang. Min erfarenhet är att man bygger ett bolag på kultur och känsla och det kräver närvaro, inte minst från mig själv. Under pandemin har merparten av mina kolleger på kontoret jobbat på distans. När jag är på jobbet, bland mina medarbetare, märker jag om någon är lite ledsen och behöver stöttning. I fysiska möten vet jag också när jag ska vara tyst och låta någon annan prata. Mycket av det förloras när man sitter bakom en skärm.
MODELLEN HAR VARIT SÅDÄR
När det kommer till stadsutveckling har Ola Serneke en klar vision om hur han vill att Göteborg ska bygga och utvecklas i framtiden. I stora drag sammanfattas hans tankar med fler bostäder i city.
– Egentligen behöver vi mer av precis allt i city. Att folk bor i periferin och reser in och ut varje dag är helt enkelt inte hållbart. Göteborg är av tradition en gles och lågbebyggd stad med betydligt färre bostäder i stadskärnan än de andra storstäderna. Istället för att förtäta city har vi flyttat ut mer och mer service till ytterområdenas köpcenter. Tidigare planchefers och kommunpolitikers fäbless för femvåningshus i tegel har gett oss en stadsstruktur som inte är helt olik Los Angeles – en stad med låg profil där man får åka långt till det mesta. Jag misstänker att de ansvariga inte skulle gilla den liknelsen något vidare. Efter 2010, så har man dock ändrat inställning och jobbar för att förtäta och skapa innerstadskluster med högre densitet – som i sin tur skapar underlag för butiker, service, vård och skola. Och det är mycket positivt. Nu är det viktigt att inte fastna i långbänk med exempelvis Skeppsbron, Frihamnen och Heden utan att man vågar säga JA eller NEJ och gå vidare.
UPPÅT TILLSAMMANS
Projektet Karlastaden med Karlatornet har i början av september 2021 nått våning 16 av 73. Bygget stod still under stora delar av pandemiåret 2020 då den tilltänkta amerikanska köparen sköt på affären. Dödläget löstes genom att fastighetsbolaget Balder och Olas gode vän Erik Selin köpte halva Karlatornet. Men sedan tidigare var det redan klart att en annan bekant, Petter Stordalen, tecknat upp sig för att driva hotell i byggnadens fem första våningar. Tre av Göteborgs stora visionärer finns nu inom samma väggar.
– Erik är en av de personer som hör av sig regelbundet för att lyssna hur man mår och han har stöttat mig mycket under hela det senaste året. Vi gillar ju båda att göra affärer som blir bra både ekonomiskt och utvecklingsmässigt och vi kan dela erfarenheter så att våra bolag stärks. Med honom pratar jag om allt mellan himmel och jord och vi delar åsikter om det mesta. Petter och jag är goda affärsbekanta. Han har en härlig energi och vi har en hel del gemensamt när det gäller fastigheter som sticker ut och utmanar, avslutar Ola
